Hej Anna Tunlid!
Du är idé- och lärdomshistoriker med särskilt intresse för den vetenskapliga medicinens utveckling. Nu är du sedan årsskiftet också knuten till Enheten för medicinens historia i Lund. Hur känns det att bli en del av Enheten för medicinens historia vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet?
- Det känns väldigt roligt! Jag har sedan länge ett intresse av att arbeta över institutions- och fakultetsgränser, bland annat inom området medicinsk humaniora, och jag ser fram emot att få utveckla mina kontakter med medarbetarna vid Enheten för medicinens historia.
Som idéhistoriker har du bland annat intresserat dig för molekylärbiologins etablering och genetikens framväxt i Sverige. Vad ser du som dina viktigaste slutsatser och vad kan dagens studenter och forskare vid medicinska fakulteten lära sig av din forskning?
- En central utgångspunkt i min forskning har varit att studera hur utvecklingen av nya forskningsfält etableras och legitimeras i ett samspel mellan vetenskapliga, samhälleliga och politiska intressen. En slutsats är att det ofta rör sig om en komplex dynamik mellan inomvetenskaplig kunskapsproduktion och utomvetenskapliga förväntningar på vetenskapen. Den tidiga utvecklingen av genetiken präglades exempelvis av både en ökad kunskap om nedärvningen av olika egenskaper och ett stort intresse för hur denna kunskap kunde tillämpas inom växtförädling och rasbiologi. Vad gäller utvecklingen inom medicinsk genetik, som jag också har ägnat mig åt, har jag intresserat mig för hur ny kunskap och nya medicinska teknologier påverkar föreställningar om sjukdom, hälsa och livskvalitet. Det handlar om grundläggande värderingar och normer i samhället som också berör enskilda människor i olika livssituationer. Det historiska perspektivet kan bidra till att öka förståelsen för vår egen tid och de utmaningar och problem som vi står inför. Det kan handla om hur den medicinska kunskapsutvecklingen har påverkat vården och villkoren för olika patientgrupper, men också om hur värderingar och förhållningssätt som gäller sjukdom och hälsa har förändrats över tid.
Medicinhistoria har ju av tradition varit ett ämnesområde som studerats både inifrån - av kliniker med bas i sjukvården - och utifrån av historiker med förankring vid humanistisk fakultet. Hur tror du att detta kommit att påverka medicinhistorien som kunskapsfält?
- Det har nog medfört att det ibland har varit två olika snarare än en ett gemensamt kunskapsfält. Men jag hoppas att de olika perspektiven på medicinens historia i ökad utsträckning kan komma att komplettera varandra. Jag ser ett samarbete mellan företrädare för de båda perspektiven som ett utmärkt sätt att lära av varandra.
Enheten för medicinens historia hälsar Anna Tunlid välkommen som medarbetare vid medicinska fakulteten.